stephaniekr.blogg.se

Blev inga bilder idag..
Nu när det inte är så långt kvar har jag börjat tänka på vad jag kommer sakna.

-Familj
-Vänner
-Att missa födelsedagar
-Att inte kunna träffa 2 av mina vänners bebisar när dom har blivit födda
-Mammas mat på julafton
-Lillebrors första år i skolan i "den stora staden"
-Tro det eller ej, men jag kommer sakna att mormor ringer var och varannan dag och behöver bli påmind om hur hennes mobil funka
-Min bil

Festen blev lyckad igår och jag fick fina presenter. Jag fick blommor, pengar, presentkort, en karta över USA (det behövs med mitt dåliga lokalsinne), en skrivbok och en superfin fotobok där jag ska sätta in foton från mitt år i USA.
Jag är helt klart nöjd med kvällen!
Bilder kommer kanske senare ikväll.

Är det verkligen sant det jag läser? En höggravid kvinna? Usch! Oavsett gravid eller inte, slöja eller inte slöja så är detta vidrigt. Vilken värd man lever i. Blir ledsen och arg på sånt här.

Idag är alltså min avskedsfest. Jag tror det kommer bli en riktigt lyckad kväll om bara vädret är fint! Jag ska försöka ta lite bilder också med min nya kamera som jag inte använt, så det kommer kanske upp lite bilder imorgon.

Jag läste en blogg där tjejen skrev att hon endast ville hamna i en specifik delstat under sitt år som Au Pair.
Jag måste säga att det är absolut inte det Au Pair handlar om. Att få bo på ett speciellt ställe bara för att få sol året runt.
Jag hade t.ex knappt hört talas om Connecticut innan min värdfamilj kontaktade mig. Och när folk frågar vart det är jag ska åka så är det inte många som har hört talas om staten. Min mamma kan t.ex inte ens uttala namnet så om någon frågar henne så säger hon bara "en timme utanför New York".
Det jag vill komma fram till är att det är familjen som är viktigast. Trivs man i familjen så spelar det absolut ingen roll i vilken delstat man bor i.

Idag stog bakning på schemat. Jag visste att det skulle bli en hejdå-fest, men jag visste inte när. Men det har mormor så fint avslöjat! Det blev iallafall kladdkakemuffins, dom är riktigt kladdiga inuti och sjukt goda! Till det tänkte jag göra en dumle-grädde som jag ska spritsa på!

Nervositeten börjar faktiskt komma nu. 20 dagar kvar. Frågor börjar dyka upp i huvudet så som kommer barnen tycka om mig? Kommer föräldrarna tycka om mig? Kommer jag få några vänner? Kommer JAG att tycka om det?
Må svaren vara ja på alla frågorna!

Tittar på en serie som heter "oskyldigt dömd" med bland annat Mikael Persbrandt som huvudroll. Grymt bra serie och jag blev chockad när ett av avsnitten är inspelad i lilla Katrineholm!

Nu har det sista som jag beställde från Fuji kommit. Jättedålig kvalité på bilden eftersom att den är tagen med iPaden. Men i verkligheten är bilden jättefin!
Det är alltså ett mobilskal med två av mina favoritpersoner på. Min lillebror och min lillasyster. När jag längtar lite extra efter dom i USA så är det bara att titta på min mobil.

Jag ska aldrig mer tro att jag kan köra på med träningen som vanligt efter ett uppehåll på ca 3 veckor.. Kunde knappt andas varken ut eller in! Nu får det bli att ta tag i träningen igen. I området där jag ska bo i USA så finns det ett jättefint gym för endast 20 dollar i månaden (ca 140 kr). Där ska jag försöka spendera en timme så ofta jag kan när pojkarna är i skolan på dagarna. Min värdmamman gillar tydligen att powerwalka också!

Jättekul att se att det är så många som läser min blogg. Vad glad jag blir att ni vill följa min resa som au pair i USA!

Så, vilka är ni? (Detta kommer säkert bli ett akward moment där ingen kommenterar, haha)

Nepp, blev inget idag heller! Ganska tröttsamt nu faktiskt.. Hon frågade om det passade senare idag men vi får se hur det blir.

Jag har redan fått bilderna som jag beställde! (Dålig kvalité på bilden då den är tagen med iPad)
Jag beställde dom i förrgår så det var en riktigt snabb leverans. Dock beställde jag en till sak som skulle komma senare, hoppas att den också kommer snart!

Idag är det 2 år sedan min pappas absolut bästa vän försvann spårlöst i Thailand. Ingen vet vad som hänt och det kommer vi nog aldrig få veta heller. Du är saknad iallafall och man kan önska sig mirakel, att du kommer hem dit du hör hemma.