Vänner för livet
Jag vill inte ens tänka på hur det kommer bli att lämna Becca. Imorse vid frukostbordet så slog det mig; hur fan ska man kunna lämna ett liv som man levt i ett år, bakom sig?
Jag vet inte om jag kommer tillbaka, man kan aldrig veta. Becca har varit min stöttepelare och trygghet i snart ett år, och det gör mig gråtfärdig bara av att tänka på att jag kommer lämna henne.
Alla au pair vänner vet jag att jag kommer se igen då det flesta bor i Sverige/Tyskland/Österrike.
Becca har blivit en av mina allra bästa vänner, och det kommer hon alltid att vara.
Kommentarer
Trackback
