stephaniekr.blogg.se

Jag är fortfarande inne i ett lyckorus. Jag har velat göra detta sen jag var ca 15 år och nu ska dröm äntligen bli verklighet!

Dock är det skrämmande med alla förberedelser. Visumet är det som skrämmer mig mest. Det är sjuukt många frågor på engelska och det är sjuukt mycket papper man måste ha med sig till Amerikanska ambassaden. Jag har inte så himla lång tid på mig som jag önskar att jag hade. Jag är världens tidspessimist och är hellre klar med saker långt i förväg än att göra det i sista minuten. Alltså får jag inte klanta till det. 

 

Pappa kommer hit i veckan föresten. Det ska bli himla kul att träffa honom men framför allt min lillasyster. Jag har inte sett henne sen i Mars och hon har hunnit fylla 6 år sen jag såg henne sist. Min fina lilla Mariell. Förhoppningsvis kommer hon och pappa och hälsar på mig i USA. Jag hoppas såklart att mamma också kommer men det engelska språket är inte på hennes sida. Hon har väldigt svårt för engelska och skulle bli väldigt nervös av att flyga själv ända till USA. 

En bild på mig och Mariell när dom var här i November på min tjugonde födelsedag. Känns konstigt att tänka att jag inte kommer vara hemma på min tjugoförsta.