Minigolf
Idag tog jag med mig J och hans kompis och körde minigolf. Jag vann, såklart. Eftersom att det blir rätt långa dagar nu när barnen är lediga från skolan så är det kul att hitta på något som får timmarna att få lite.
När jag slutar ikväll, om sisodär 1,5 timme ska jag nog åka till marshalls för att köpa en parfym. Jag har velat köpa den många gånger men snålat och tänkt att jag måste spara pengar inför resemånaden. Men nu när Kalifornien inte blir av har jag helt enkelt en massa extra pengar att spendera. För det tänker jag göra, spendera. Jag tänker inte snåla och sen komma hem till Sverige och tänka "varför köpte jag inte det där som är så mycket billigare i USA än Sverige". Hoppas bara att den finns kvar nu.
Efter det ska nog Anna och jag ta ett kvällsdopp i Lake Mohegan. 2 månader in på sommaren hittade jag och Anna äntligen en sjö man kan bada i, som dessutom bara ligger 10 minuter från mitt hus. Jag har aldrig gillat havet. Saltvatten är inte min grej och jag får lite panik när man ligger på stranden och det finns absolut ingen tillgång till skugga.
En bild från några kvällar sedan vid Lake Mohegan
Fy skäms på mig
Precis som rubirken säger, fy skäms på mig. Jag har inte skrivit på säkert över en månad. Det var ju tänkt att jag skulle skriva om när mamma och Marcus var här, men sen blev det uppskjutet. Sen har det bara blivit mer och mer att skriva om att jag känt att jag inte orkar. Men nu tänkte jag ta tag i detta iallafall.
När jag mötte mamma och Marcus på flygplatsen så började jag grina på en gång när jag såg dom. Jag kramade om mamma och det kändes som att jag aldrig ville släppa taget. Det konstiga var att det kändes som att man aldrig varit ifrån dom. Det kändes som att vi bara hade varit borta ifrån varandra i några dagar.
Vi åkte till Washington DC direkt från flygplatsen och det var en häftig upplevelse att få se Vita Huset på riktigt. Vi åkte hem till mig, åkte till outlet, gick ut och åt och bara var. Vi ville inte flänga runt så mycket utan bara njuta av tiden vi hade tillsammans. Marcus gick loss på outleten i New York och shoppade upp nästan alla sina pengar. Själv köpte jag mig en Michael Kors klocka.
Jag lånade Beccas bil och skjutsade dom till flygplatsen i New Jersey och att säga hejdå, IGEN, var nog det svåraste jag gått igenom under detta året. Det var värre än att säga hejdå till mormor och mamma på Arlanda när jag skulle lämna dom i ett år. Nu visste jag ju att jag skulle komma tillbaka om 3 månader men likt förbannat var det svårt ändå. Det kändes nästan som på film när man stog där på flygplatsen och kramade om varandra och jag stog och grät när jag såg dom gå igenom kontrollerna.
Väl när jag kom hem så kände jag mig bara helt tom. Min värdfamilj var på semester så jag var själv hemma i en vecka efter att mamma och Marcus åkt. Jag hängde med Anna i stort sett varje dag. Vet inte vad jag skulle göra utan henne och Becca.
Vi firade 4th of July hemma i mitt vardagsrum. Jag, Anna och Jenny. Det spöregnade ute och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Så vi drack lite vin och dansade till gamala schalgerklassiker. Eftersom att det regnade så blev det inga fyrverkerier heller, utan det tittade vi på dagen efter.
I lördags var jag på river floating. Det var sjukt kul! Det var en två timmars lång färd i en gummiring ner för en river (kan inte komma på vad det heter på svenska). Det var ett antal forsar och det var så häfitgt! Det ska vi definitivt göra igen.
Jag har fått mina flygbiljetter hem också! När är hemligt. Det är bara mamma som vet där hemma. Nu har det dock blivit så att jag inte ska till Kalifornien, då min resepartner har bestämt sig för att förlänga sitt år. Men jag har redan varit där så jag känner ingen jättestor förlust över det, även om det hade varit kul att åka dit. Men Hawaii blir iallafall av!
Här kommer lite bilder i huller om buller. Nu lovar jag att det inte ska ta så lång tid tills jag skriver nästa gång!
k
Tomt
Idag skjutsade jag mamma och Marcus till flygplatsen, det var alltså dags för dom att åka hem. Jag har haft några underbara dagar tillsammans med dom och jag är så glad att dom fick uppleva en liten del av mitt liv här i USA.
När jag kom hem så kändes allt bara så tomt. Huset var tomt, och jag känner mig tom inombords. Det var jobbigt att säga hejdå även fast jag kommer se dom igen om mindre än 3 månader. Vi grät alla tre och det var jobbiga 2,5 h i bilen själv hem från New Jersey.
Två av de finaste människorna som finns.
